Iaktagelser
När jag hade jobbat stängning idag(juste, nytt jobb: Vi Pulsen i Flempan, yey!) ställde jag mig på den isiga perrongen för att vänta på tåget(hade precis missat ett). För att fördriva tiden tog jag fram min bok och fann att jag hade ett fint grönt äpple i väskan. Äpple + bok = intellektuellt. Så jag stod där och kände mig lite smart när det kom ner en annan tjej på perrongen från skolhållet. Hon så ganska bright ut och gick och tuggade på nåt. Ett äpple! Precis likadant som mitt! Jag såg att även hon lade märke till sammanträffandet och när hon gick förbi så nickade vi till varandra. Hur sjukt är inte det? Gör man så :P? Haha, roligt.
När jag hade klivit av tåget i kära Stuvsta så gick jag genom centrum och såg en mycket störande ljus i ögonvrån. Blickade ut över parkeringen och såg på andra sidan djuraffären som har smyckat sina fönster med blinkande ljusslingor(obs! I olika färger). Det hela fick verkligen centrumet att se ännu mer b-igt ut än vanligt. Se hur man med så lite kan förhöja känslan av förort. Plötsligt var det inte Stuvsta längre, det var Fittja. Gulligt med lite effort dock tycker jag.
Sen har jag en fundering. På båda mina senaste arbetsplatser tycker jag att jag har haft flera kollegor som har uttryckt sig ganska rasistiskt. Är det normalt? Är det jag som är konstig som tar illa vid mig av sådant? Jag trodde att alla hade vuxit upp med att man inte fick uttrycka sig på vissa sätt. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga i sådana situationer, blir bara sjukt obekväm.
Åhh vad jag längtar till på fredag då jag ska gå och se Twiligt med tjejerna.
Pussilull.
Da fjortiiz iz in da hauz!
Förrutom att jag blir sjukare och sjukare så har jag faktiskt uträttat något annat i helgen. På lördagen var jag och Linnéa inne i stan för att köpa NÖDVÄNDIGA saker vilket är typ det absolut tråkigaste man kan göra. Vinterjacka och vinterskor liksom. Suck. Lyckades hitta jacka men inga skor :(. Trevligt med bästa vännen hade jag i alla fall :D. Kändes som om vi vore värsta paret när vi handlade middag på Hemköp(var säkert en del som trodde att vi var det också "värsta lebborna!"). Inhandlade en massa pizzaingredienser samt cider till middagen med fjortistema :D. Hade sjukt roligt i den affären, bland alla segtjocka människor(blev en liten sång till dem) och särskilt när Linnéa klev i något kletigt ^^. Åkte hem med hundra påsar(!). Var hemma en kortis och fjortisstylade mig med hjälp av syrran. Så sjukt fult det blev. Jag förstår verkligen inte hur det kan finnas tjejer som tycker att de är snygga med idominläppar, tre ton smink och slampiga kläder. Lite pinsamt att erkänna att jag var en av dem en gång tiden(men jag använde aldrig idominsalva!). Landade hemma hos Linnéa och hon var i alla fall söt. När Adina och Vickan hade kommit kände jag att jag var den enda som riktigt hade gått in för temat som äckel-trash-fjortis. Gjorde pizza tillsammans vilket är roligt när det är många olika viljor. Blev dock supergott och jag och Linnéa svullade på(som vanligt :P). Cidern som hade skogsbärsmak(?) var sjukt god och även den surplade jag och Linnéa mest på. Såg fina filmen Juno(som för övrigt har sjukt bästa soundtracket). Sen hem och Zzz. Har varit sjuk sedan dess :(. På söndagen förvandlades mitt hus till en liten julstuga :D. De andra bakade lussebullar och gjorde knäck medan jag sov :P. Vaknade till tonerna av "Last christmas". Mys! Nu är det bara en månad kvar...
Fjortispose! Jag ser ut som en alkoholiserad kärring, men det antar jag
att alla fjortisar gör.
Adina kör "daaa"-handen.
Pizza in the making.
Linnéa och Le Vic innan svulleriet.
Fjortisarna har fått sockerkoma.
Julinredning!
Jag har köpt världens snyggaste, coolaste och sexigaste tofflor :D.
The mind killed the beast
Ibland vet jag inte vad jag ska göra med mig själv. Känner mig så bortskämd för att jag inte är glad när jag vet att jag har det bättre än så många andra. Det värsta är att jag inte kan sluta gräva. Analysera mig själv. Jag gör det bara värre och värre. Det är inte bra för en människa att hålla på på det viset. Det är ju inte min uppgift. Borde låta någon annan göra det. Men jag vill ju inte vara en sådan människa som mår dåligt. Någon som behöver hjälp. Någon som är svag. Inte jag! Någonstans vet jag ju att det jag känner(inte känner) och det jag gör inte är riktigt normalt. Jag behöver någon som talar om för mig vad jag håller på mig. Som kan få mig att se mig själv i ett annat ljus.
Varför är människor så elaka mot varandra? Finns det verkligen personer därute som vill skada andra? Det gör ju det uppenbarligen. Man ser det överallt. Vad tänker de egentligen med? De måste vara ännu mer messed up än vad jag är. Fast det här handlar inte om andra. Det handlar om mig. den ilska jag känner för andra bottnar i mig själv(?).
Jag orkar inte med mycket just nu. Jag kvävs så sakta sakta.
En sanning
Jag älskar mig själv mest. Och det är så det ska vara.
OMG!
Min blogg ser helt skräpig ut!
Rubiks kub
Igår kväll var jag, Pat, Adina och Annika på Mosebacke för att se på You and me, Bob(coola som vanligt). Det var riktigt roligt :). Smet dock iväg ganska tidigt och tog en fika(på Donken men wtf, vi är inte så jävla pretto).
Saker vi kom fram till:
- Jag och Pat har knäppa hästar och de andra har värsta vildhästarna.
- Min kub tar upp hela bilden.
-"Is there fika[fajka] after this? Of course, there is always fika".
- Vi var lammkött.
- Annika måste amputera armen.
- Skum musik är den roligaste att dansa till.
Looks
Ja, sidan ser ut som skit. Jag testade lite färger och nu har jag inte tid att ändra. Får göra det en annan dag...
Nej!
Jag har ont i huvudet och i halsen. Precis när jag trodde att jag var frisk...
Utgång
Äntligen är jag här
Varför kom jag hit
Vilken atmosfär
Allting är sig likt
Skynda, ge mig dricka
Hjälp mig domna bort
Låt mig leka flicka
Låt leken ej va kort
Än är allting stilla
Förväntningen är stark
Måhända kan jag trilla
Spark
Park
Knark
Vi glömmer allt som hänt
Ikväll är allt perfekt
Vad jag än har känt
Göms innanför min dräkt
Dansgolvet får liv
Berusningen på topp
Blod, urin, saliv
Svettig kropp mot kropp
Den som får sin insikt
Förpassas till en kö
Flickor ger sin kvällsbikt
En av dem vill dö
Tillbaka från min rast
För rädd för att bli normal
Självkänsla av plast
Men spriten blir dess skal
Världens mest ensamma
I ett rum med flera hundra
Rädd kan bara stamma
Musik kan bara dundra
Man väljer bort sitt jag
Låt allting ha sin gång
Låt natten gå mot dag
Privatlivsintrång
Händer på mitt lår
Magar mot min rygg
Munnar i mitt hår
En värld som känns otrygg
Vill inte ha dina händer där
Och inte dina heller
Spelar ingen roll hur het jag är
Eller hur din lusta sväller
Jag tänker inte gå nånstans
Och allra minst med dig
Min dans är ej var mans
Fast min kropp är fri display
Jag förstår varför ni kom hit
Och nattens mentalitet
Sprit
Elit
Svit
Tygbit
Munsbit
Visit
Skit och hepatit
Ingen är en skönhet
En väg som leder hem
Ensam för jag vill
1 2 3 4 5
Mitt inre barn står still
Minnen för komik
Fasad utav chiffong
En kamp mot min panik
När går vi ut nästa gång?
Pineapple Express
Var på spontanbio med Lina ikväll. Visste inte riktigt vad som var bra så vi chansade på Pineapple Express som vi inte alls visste vad det var för något. Har nog inte skrattat så hårt på länge. Se den!
1 dag
Vill inte att morgondagen ska komma. Men utan den så kan det inte bli någon helg. Jag längtar så efter den stunden då jag kliver ut genom dörrarna och andas in Stockholms fuktiga kvällsluft.
Coconut
Slutsats
Malin och Linnéas första gemensamma nämnare var en kokosnöt.
Tänd ett ljus
Well I held you like a lover
Happy hands and your elbow in the appropriate place
And we ignored our others, happy plans
For that delicate look upon your face
Our bodies moved and hardened
Hurting parts of your garden
With no room for a pardon
In a place where no one knows what we have done
Do you come
Together ever with him?
And is he dark enough?
Enough to see your light?
And do you brush your teeth before you kiss?
Do you miss my smell?
And is he bold enough to take you on?
Do you feel like you belong?
And does he drive you wild?
Or just mildly free?
What about me?
Well you held me like a lover
Sweaty hands
And my foot in the appropriate place
And we use cushions to cover
Happy glands
In the mild issue of our disgrace
Our minds pressed and guarded
While our flesh disregarded
The lack of space for the light-hearted
In the boom that beats our drum
Well I know I make you cry
And I know sometimes you wanna die
But do you really feel alive without me?
If so, be free
If not, leave him for me
Before one of us has accidental babies
For we are in love
Accidental Babies - Damien Rice
Idag efter att jag hade passat Atlas så städade jag - STORstädade. Det var ju ett tag sedan. När jag dammade av min gamla ljussamling(hepp!) så hittade jag ett sepciellt ljus som en gång betydde väldigt mycket. Som representerade mitt dåtida jags drömmar. Jag lovade mig själv att jag skulle tända ljuset en dag. Och så, idag, kom jag på att jag ännu inte hade gjort det, fast jag borde ha tänt det för ett bra tag sedan. Så när jag var helt klar med städningen så släckte jag ned och tände just det där speciella ljuset. En nästan helig stund faktiskt. Inte för att ljusets mening är lika stor idag. Nu representerar det snarare något som jag har lämnat bakom mig.
Malin
Logisk hest
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
You and me - nostalgi
Är det bara jag som kan bli superexalterad(och i vissa fall blödigt sentimental) över nostalgi? En låt, en bild, en gammal bok? När jag tänker nostalgi så tänker jag på lite töntiga saker som man tyckte/tycker om, fann/finner roligt, vackert, sorgligt. Ett jättedåligt exempel men jag finner låten 2 become 1 av Spice Girls typ stört bra(vilket är otroligt pinsamt att erkänna). På något sätt blir jag lite darrig av den låten, tänker på min barndom, hur enkelt allt var, hur oskyldig man var(haha, jag skojar, jag var en riktig liten bitch).
Jag älskar att prata minnen vilket egentligen är ganska sorligt, borde ju engagera mig mer i att skapa nya. På något vis har man(jag) glorifierat barndomen, åren innan jag blev förstörd.
Speaking of nostalgi, kolla bilden jag hittade:
Det där håret är helt stört! Insåg aldrig själv hur långt det egentligen var. Nu är det enda jag vill att ha det tillbaka :S.
Egentligen
Magi
Jobbade nio timmar inatt, vilket innebär att fulla människor med skrik och frierier inte är ovanligt. I natt under en av de värsta timmarna såg jag långt bak i folkmassan( som blockerade min vy över McDonalds på andra sidan gatan) en man som var så otroligt vacker( tänk Jonathan Rhys Meyers, Vickan!). Så jag speedade ännu mer för att jobba undan alla äckliga människor så att jag kunde ta hans beställning. Han var helt lugn, allvarlig, tyst, ensam och vacker. Och jag klarade det det! Fick honom i min kassa. Eftersom han beställde en vegetarisk burgare var han tvungen att stå och vänta ett par tre minuter så att jag hade möjlighet att titta på honom lite mer. Önskar att han kunde ha stått kvar hela ha
natten. Gudomligt!
Jonathan Rhys Meyers
Arbetskador
När jag åkte hem igår låg det en massa pommes frites på pendeltågsgolvet, jag var väldigt nära att gripa efter en osynlig sopborste.
När jag handlar någonting och får frågan "Var det bra så?" håller jag nästan alltid på att svara "ska du äta här?".
När jag äter på t.ex. McDonalds så kan jag börja plocka skräp.
Arbetar väldigt mycket med högerarmen när jag jobbar så den är värsta supermanarmen och den andra är en Kalle Stropparm.
Mitt hår är nästan alltid uppsatt nuförtiden.
Snyggve!
Det kom inte en massa irländare idag på mitt jobb. Herregud vad snygga de var! Typ varenda en. Gah! Jag hörde för längesen att en irländsk man och en svensk kvinna skulle få de vackraste barnen. Det måste väl ändå stämma? De är så trevliga också. Och dialekten! Det är ju så sjukt vackert i Irland också(det man har sett på bild). Skulle nog kunna trivas där *planerar inför framtiden*.
Ta mig dit...
Fåfänga
Kom och tänka på när jag pratade med min syrra idag; utseendet betyder faktiskt mindre och mindre ju äldre man blir. Både ens eget och andras. Någonstans tappade jag bort min fåfänga litegrann. Klart jag tycker om att göra mig fin men det är inte the end of the world ifall jag går ut utan smink och ser lite ofräsch ut. Om man skulle råka träffa någon man känner och den skulle tycka mindre om en på grund av hur man ser ut den dagen så är ju inte den personen värd en i alla fall.
Utan smink
Med smink
Det är inte så jävla stor skillnad heller.
Halleluja!
Victory is ours :D! Var så otroligt trött igår men jag kämpade och kämpade för att hålla mig vaken för att kunna se valvakan(Filip och Fredriks mycket partiska vilket jag älskade). Satt med teven, forum och bbc.com för att kunna följa valet exakt. Så spännande. Gick och lade mig på sängen vid halv fyra någon gång, totalt utmattad(uppstigen vid sju ju). Plötsligt så vaknar jag och klockan är halv fem! What? Något sådant har aldrig hänt mig förut. Kollade vad det stod och att allt var stabilt(det var det) innan jag gick in i en djup sömn(med drömmar om presidenttalet(nörd!)). På grund av min veka hjärna så var jag tvungen att se
segertalet på internet. Och jag grät(pinsamt!). Jag vill inte blåsa upp hela grejen till "ett historiskt ögonblick" men det är ju vad det är. Känner mig som värsta dramaqueen, uppenbarligen är jag ju lättpåverkad, jag som brukar vara väldigt kritisk. Det blir ju så när man vet att man har(i princip) två vägar att gå varav den ena är emot abort, homobröllop och fri sjukvård. Vem vill ha en förlängd Bush-politik? Vilken lättnad känner man inte då när någon som
Obama går och vinner? Och hur hemskt det än låter så är det ju inte negatvit att han är svart heller. Så är det, för att till slut helt kunna förbise hudfärg måste man i början fira sådana här framsteg. Det gläder mig att se att USA kan motbevis resten av världens stereotypa bild av dem som vapenälskande rasister(okej, jag ska inte ta upp Södern). Tycker dock inte att vi nu ska andas ut helt. Vem vet? Om ett år kanske folk känner samma sak inför Obama som många idag känner för Bush. Hur många älskade inte den nya, svenska, regeringen vid förra valet för att sedan vända den ryggen när de gjorde något fel? "
The road ahead will be long. Our climb will be steep. We may not get there in one year or even in one term, but America - I have never been more hopeful than I am tonight that we will get there. I promise you - we as a people will get there. There will be setbacks and false starts. There are many who won't agree with every decision or policy I make as president, and we know that government can't solve every problem. But I will always be honest with you about the challenges we face. I will listen to you, especially when we disagree"(men det där låter väl ändå ganska bra?). Jag hoppas(och tror litegrann) att Obama kan hålla vad han lovar. Oj oj, vad jag hoppas på ett bättre Amerika som återigen kan bli en förebild för andra länder.
"It's been a long time coming, but tonight, because of what we did on this day, in this election, at this defining moment, change has come to America".
Vote!
Valvaka ikväll! Jag ska försöka följa Filip och Fredriks(herregud vem vill kolla på typ SVT?). Spännande tycker jag. Äntligen ska hela den här grejen få ett slut. Tänker ladda med godis och allt. Klart jag inte kommer orka vara uppe hela natten, men jag hoppas i alla fall att utgången blir som väntad ;).
Jag läser, alltså finns jag
Just nu håller jag på och läser fyra böcker(varav en måste tillbaka till bibblan om en vecka = skynda!). Jag är världens boknörd. Var inne på pocketshop idag och inhandlade ytterliggare en liten pärla.
Hur nördig är man på en skala om man har klippkort på Pocketshop och denna är så pass använd att man får en grattis pocket vid nästa köp?
No life
Jag hatar att jobba! Det är det värsta jag vet. Det förstör mitt liv(okej pengarna är en liten vattendroppe på savannen). Känns inte så kul att blogga när man bara kan blogga om en sak.
Snälla, rädda mig!
