Hidy

Är det bara jag som kan bli superexalterad(och i vissa fall blödigt sentimental) över nostalgi? En låt, en bild, en gammal bok? När jag tänker nostalgi så tänker jag på lite töntiga saker som man tyckte/tycker om, fann/finner roligt, vackert, sorgligt. Ett jättedåligt exempel men jag finner låten 2 become 1 av Spice Girls typ stört bra(vilket är otroligt pinsamt att erkänna). På något sätt blir jag lite darrig av den låten, tänker på min barndom, hur enkelt allt var, hur oskyldig man var(haha, jag skojar, jag var en riktig liten bitch). 

Jag älskar att prata minnen vilket egentligen är ganska sorligt, borde ju engagera mig mer i att skapa nya. På något vis har man(jag) glorifierat barndomen, åren innan jag blev förstörd.  

Speaking of nostalgi, kolla bilden jag hittade:

                   

Det där håret är helt stört! Insåg aldrig själv hur långt det egentligen var. Nu är det enda jag vill att ha det tillbaka :S.