Beneath the sheets of paper lies my truth

Vad fan gör man om man inte vet vad man vill? Om man inte har en aning? Livet måste ju fortsätta på något sätt. Man kan inte bara sätta sig ner, bli apatisk.

Jag får ångest över allt jag aldrig kommer kunna göra. Man lever bara en gång, ska man inte verkligen, VERKLIGEN leva då? När är man som mest levande? Vad ger en mest? Återkommer ständigt till samma sak. Det som i slutändan gör en mest lycklig är andra människor som får en att må bra och som man vill ska vara lyckliga. Villkorslös kärlek. Pengar kommer inte att betyda något!

Ärlighet måste väl ändå vara i längden? Då kanske jag ska vara ärlig. Känner att jag försöker, men ibland blir det så svårt. Det finns så mycket som är känsligt. Så så så mycket. Känslor är känsliga helt enkelt! Jag känner att jag verkligen inte gör mig förstådd här på något sätt, men djupa tankar är svåra att sätta på pränt. Hur beskriver man en känsla eller sätter ord på sådant som man inte vet vad det innebär?

Jag vill resa.

Måla.

Sjunga.

Dansa.

Älska.

Beskåda.

Springa.

Dricka vin.

Andas in varm luft med doft av nybakat bröd och syrén.

Chansa.

Träffa främlingar.

Se vart vägen tar mig.

Ge mig hän.


Jag har aldrig gett mig hän. För vissa kanske det verkar som så. Men det har jag aldrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback