Tankegångar
När vi tycktes vara på den säkra sidan lyfte ett stort mörker från mitt sinne; världen tycktes mig frisk och underbar, grön och uppfriskande, alldeles ny. Jag gav mig ut på många långa ensliga vandringar ner till Battenkill River. Jag var speciellt förtjust i att gå till den lilla lanthandeln i North Hampden (vars urgamla innehavare, mor och son, på femtiotalet påstods ha stått förebild för en berömd skräckhistoria som ofta dök upp i diverse antologier), köpa en flaska vin, gå ner till stranden och tömma den, och sedan vandra omkring berusad under återstoden av dessa strålande, gyllene, underbart ljusa eftermiddagar; ett stort slöseri med tid, javisst. Jag hade halkat efter; jag hade uppsatser att skriva och tentorna tornade upp sig vid horisonten, men jag var ung, gräset var grönt, luften genljöd av binas surr, jag hade undsluppit dödens käftar och kommit tillbaka till solen och luften. Nu var jag fri, och mitt liv, som jag trott hade gått förlorat, låg nu framför mig, obeskrivligt dyrbat och ljuvt.
Ur Den Hemliga Historien av Donna Tartt
Jag hade undsluppit dödens käftar - förstår du?