Rêverie
Jag sitter på en uteservering. Klockan är runt åtta på kvällen. I handen håller jag ett stort glas kallt, vitt vin. Vätskan spelar ner i min hals och man kan nästan höra den klara vätskan stryka mot glasets immande insida. Om jag sluter ögonen brusar det i öronen av muntra röster, glas som klirrar och någonstans bakom det musik från en inspelad gitarr. Luften är ljummen och nästan lite fuktig. Det doftar salt, damm och en blanding av min egen parfym och någons alldeles för starka, men inte obehagliga, mansparfym, Mina ben är bara och jag har sparkat av mig skorna. Runt om mig sitter människor som jag trivs med. Som jag känner mig avslappnad med. Som jag kan vara mig själv med och som får mig att skratta.
De berättar roliga anekdoter och vi diskuterar människan och samhället. Mannen och kvinnan. Personen och idealet. Jag påminns ständigt om hur fina vänner de är. Vilka underbara personer som jag har har haft lyckan att få umgås med. Jag blir kär i var och en av dem. Vi beställer mer och mer vin och öl. Det finns ingen som säger att det är en dag imorgon. Solen går ner så långsamt, långsamt och bakom hussiluetterna hörs skratt och rop från andra som är precis som vi.