Noiserock i Japan
Raden av ansikten som passerar o ler får mig att känna exakt ingenting
Dom gillar noiserock i Japan. Det måste va nånting dom saknar
Allt är rosa i Japan. Det måste va nånting dom saknar
Det är inte längre bara kristna vänner som gifter sig
Dom samlas i en ring o dansar o jag vill också dansa men inte än kanske sen
Det började kännas länge sen igår. Det är så det går med tid o vackra ömma sår
Förlorar en får tusen åter. Det är så man hånar den som gråter
Förlorar en får tusen åter. Det är så man tröstar den som gråter
Det kostar o ha kul jämt. Det kostar o roligt jämt. Det kostar att ligga på sämst
Det kostar att ha kul jämt. Det kostar att ha kul jämt. Det kostar att ligga på sämst
Markus Krunegård
Symphony No.9 In D Minor 'Choral': 4Th Mvt.
La la la la la la la
La la la la la la la la
La la la la la la la
La la la la la la la la la la
La la la la la la la la
La la la la la la la la
La la la la la la la
Två ord
Rêverie
Jag sitter på en uteservering. Klockan är runt åtta på kvällen. I handen håller jag ett stort glas kallt, vitt vin. Vätskan spelar ner i min hals och man kan nästan höra den klara vätskan stryka mot glasets immande insida. Om jag sluter ögonen brusar det i öronen av muntra röster, glas som klirrar och någonstans bakom det musik från en inspelad gitarr. Luften är ljummen och nästan lite fuktig. Det doftar salt, damm och en blanding av min egen parfym och någons alldeles för starka, men inte obehagliga, mansparfym, Mina ben är bara och jag har sparkat av mig skorna. Runt om mig sitter människor som jag trivs med. Som jag känner mig avslappnad med. Som jag kan vara mig själv med och som får mig att skratta.
De berättar roliga anekdoter och vi diskuterar människan och samhället. Mannen och kvinnan. Personen och idealet. Jag påminns ständigt om hur fina vänner de är. Vilka underbara personer som jag har har haft lyckan att få umgås med. Jag blir kär i var och en av dem. Vi beställer mer och mer vin och öl. Det finns ingen som säger att det är en dag imorgon. Solen går ner så långsamt, långsamt och bakom hussiluetterna hörs skratt och rop från andra som är precis som vi.