2008
För precis ett år sedan skrev jag långt och jag skrev med hjärta. Det gör jag inte riktigt längre. En del av den jag var då har gått förlorad under året som har gått. Kanske en väldigt bra del. En del som jag kommer att sakna. En del som jag hoppas att någon gång kunna hitta igen. Om jag hade läst dessa ord skrivna av någon annan skulle jag bara ha skrattat. Men jag kan inte skratta bort det här och jag överdriver inte(även om jag blev "Klassens drama-queen"). 2008 är kanske det året då jag har växt som mest men även krympt. Jag har många gånger fått lära mig saker den hårda vägen men kanske är det inte förrän nu som allt har börjat sjunka in. Jag har lärt mig så otroligt mycket. Jag är inte samma person. Må det vara bra eller dåligt. Jag vet inte, förut ifrågasatte jag det inte på samma sätt. Alltid har jag sörjt de som har förlorat sitt inre barn och nu känner jag hur mitt eget tar sina sista flämtande andetag. Finns det något sätt att stoppa utvecklingen? Går det med ren viljestyrka? Jag hoppas så innerligt. Samtidigt känns det så skönt att det självförtroendet som man har framför spegeln börjar lysa igenom i vardagen. Att ha modet att göra sådant man inte har gjort förut, inte vet något om, måste göra, känner sig otillräcklig inför. Känslan av att ha misslyckats men ändå inse att man ändå vågade försöka. Att man kastade sig utan fallskärm för att man trodde på det. Om något så borde väl det få en att växa som människa. Snart är man vuxen.
Plus
- Erfarenheter
- Nytt umgänge
- Individualitet
- Självförtroende
- Insikt
- På väg mot något nytt
- Sanna vänner
Minus
- Avsaknad av kreativitet
- Psykisk misshandel av mig själv och andra
- Har blivit tråkigare
- Depressioner
- Egoism
2009 ska jag...
... Vara glad igen. För jag vet att det finns där.
... Försöka få folk att förstå hur mycket de betyder för mig.
... Vattna mina passioner
... Lugna ner mig.