Hidy

Anledningen till dålig uppdatering är att jag har jobbat som en tok vilket gör att jag inte orkar och egentligen inte har något intressant att rapportera.

Nu måste jag blogga eftersom jag inte kommer orka göra det imorgon när jag har jobbat och sen kommer glömma. Ikväll var det halloween-middag med tjejerna hos Vickan. Mys :). Vickan hade fixat godaste maten(eller momsimomsi). Satt och snackade en massa skit helt enkelt.

Nu håller jag på att ramla av stolen av trötthet.

Vi hörs!

Så... högskoleprovet. HADE gått bra om det inte hade varit för att man fick göra DTK två gånger! Det som var det rätta delprovet var sjukt svår :(. Suck, lite deprimerande.

Kom hem lite innan fem och mötte min familj i dörren, de skulle ut och äta. Tack för den :P. Spenderade kvällen ensam. Singelmiddag = lasagne + vin + chokladpraliner + chicklit + Absolute Love. Såg säkert jättesorgligt ut men faktum är att jag hade det ganska trevligt(vilket låter ännu sorgligare). Efter maten fixade jag mig(och brände mig på den där satans locktången, ett fult märke på halsen nu) och åkte in till stan. Mötte upp Adina på T-centralen och vi tog oss till KTH där vi mötte Johan och grabbarna. Mycket trevlig  kväll(orkar inte gå in på detaljer).

Nu måste jag sova eftersom jag ska jobba imorgon, och jag är väldigt trött :S.

Gonatt

Imorgon är det dagen D. Högskoleprovet! Jag hoppas på mig själv. Är typ sjukt nervös :S. Sitter just nu och kollar att jag har penna(okej, jag har 4 st) och linjal. Legitimation! Måste ju ha nåt att äta också... hmm...

Då får jag väl säga "Lycka till" till mig själv.  

Upp tiiiidigt idag för att plåta till nån broshyr för Max. Det var väldigt profesionellt och en massa människor, kameror och make up-artister. Fin sminkning men fulaste håret. Såg ut somen liten tant! Tog typ tre timmar så jag spenderade lunchen inne i stan. Efter att jag funnit att jag hade 200% mer på mitt konto än väntat så valde jag att köpa lite grejer(alla supernödvändiga såklart).

               
                Söt påse med sött innehåll från söt affär.

               
                - Puderpuff med gltter i retroförpackning
                - Primer
                - Byxor
                - Tights
                - Rosebud salve
                - Glitter :D!

                
                Med lite glitter på kinden. Haha helt mobbat :).

Snorade och snörvlade mig hem där jag avnjöt ett par avsnitt Beverly Hills 90210(jag får titta på det eftersom jag är sjuk!). Efter middagen åkte jag och pappa till Huddinge gymnasiets parkering där jag övningskörde lite för första gången :D. Det gick rätt bra faktiskt.

Nu är jag onormalt trött och måste återhämta mig från denna tuffa dag i sängen.

Bye bye!

Gissa vem som fick sitt körkortstillstånd idag?

                   

I varje film, bok och pjäs så finns det alltid en karaktär som den som skrev boken/filmen/pjäsen inte villl att man ska tycka om; rivalen. När det är en tjej som har huvudrollen så har den ofta en kvinnlig rival. En annan tjej som kanske är kär i samma kille, är populär och otrevlig eller besatt och paranoid. Hon är tjejen som inte förtjänar att få det lika bra som huvudpersonen, som det ändå alltid ordnar sig för i slutet. Hjältinnan får killen, kirrar karriären och puttar ner rivalen i en lerpöl.  

Jag är rivalen. Detta inte enbart baserat på att allt skiter sig för mig hela tiden. Det känns som om jag missar något som alla andra upplever. Det jag vill gör andra olyckliga, vilket gör mig till den onda. Dessutom möter jag inte ofta folk som jag upplever som rivaler, eller... jag gör det men historien har alltid slutat till deras fördel. Sådant gör mig avundsjuk vilket får mig att känna mig ännu mer som rivalen.

Jag vet att livet inte är en saga men borde inte alla människor någon gång få känna att något bra händer dem för att de förtjänar det? Mitt liv känns som en film som utspelar sig från ett perspektiv. Har ni tänkt på hur hemskt det måste kännas för den tjejen som också var kär i den där killen när hon får höra att han hatar henne och sedan går iväg med den söta tjejen som hon upplevt som sitt största hot? Rivalen står ensam kvar i regnet, förudmjukad och knäckt, hennes önskan att bli älskad lika stark som någon annans. Men publiken får inte se det. Får inte höra Rivalens hjärta fladdra då drömprinsen går förbi, får inte se henne gråta över sin dagbok, får inte veta hur hennes hopp tänds varje gång han talar med henne, hur det krossas varje gång bevisen slängs i hennes ansikte. Någonstans så inser hon att han gillar den andra tjejen, det är bara så svårt att erkänna. Och trots att hon har fått lida så mycket går någon annan hem med priset.

Mitt huvud bultar. Ack och ve, denna smärta! Finns så mycket som jag ska göra denna vecka som kräver att jag är frisk; jobba, fotograferas, högskoleprovet :S. Jag kan slå vad om att lördagsnatten då jag och Annika sprang omkring i regnet på söder och letade efter en burka-modevisning kan ha påverkat mitt tillstånd. Att jag inte kom hem förrän 10 nästa morgon och struntade i att sova har nog bidragit. Mest är det nog jag som är så korkad att jag inte håller mig hemma i lugn och ro när jag märker att jag börjar bli lite sjuk. Nu har jag suttit instängd i mitt hus i två dagar och jag känner att paniken kryper på. Har haft kontakt med omvärlden endast via sms och telefon. Jag behöver se en annan människa! Min familj är bara hemma på kvällarna är är sura. Egentligen så vill jag inte träffa någon för jag skulle bara må dåligt och vara tråkig men man blir ju helt galen av att sitta på samma plats i 48 timmar. Jag har ännu inte börjat prata med mig själv. Har däremot börjat spela upp egna trailers till actionflmer där jag är hjältinnan(detta kommer främst av att jag har varit så tung i skallen att när jag måste flytta mig från sängen så rullar jag liksom ur den så jag hamnar på alla fyra på golvet vilket ger mig perfekt smyg/gömläge när jag ska fly från knarkligan som sitter i rummet bredvid och spelar poker).

Okej, jag kanske har lite feberyrsel också...

Fy i helvete vad jag är förkyld. Det är inte roligt.

När jag gick i sjuan var jag inte ett duktigt barn. Prioriterade fel saker. När jag fick mina betyg var jag inte nöjd, men de var vad jag förtjänade. Detta sporrade mig, fick mig att kämpa för det jag förstod var viktigt. Jag tog tag i mitt liv, byte umgänge, började plugga. På en termin höjde jag många betyg från G till MVG. Jag är sådan. Motgångar får mig att vilja vara bättre och efter ett tag kan jag se dem som positiva saker. Livet är vackert. Llivet är till för att levas. Att älta är inte att leva. Jag är inte någon som bara lägger sig ner och dör. Kanske för en kort stund men jag reser mig alltid igen. När jag verkligen verkligen vill något med mig själv så vet jag att jag kan komma dit. Jag kämpar mig fram genom livet, det måste man om man ska klara sig. Jag kämpar för mig själv nu.

Hej då.

De bästa låtarna i världshistorien(ungefär OCH i bokstavsordning):


American Pie - Don McLean
Bad moon rising - Creedence Clearwater Revival
Dark Lady - Cher
Poison - Alice Cooper
Unchained melody - Righteous brothers

I rest my case!

- Lunch med Annika i Kista
- Passning av Atlas
- "Fika" med Linnéa inne i stan samt inhandlande från hennes sida
- Tv-kväll med Linda