Paus

När jag gick i sjuan var jag inte ett duktigt barn. Prioriterade fel saker. När jag fick mina betyg var jag inte nöjd, men de var vad jag förtjänade. Detta sporrade mig, fick mig att kämpa för det jag förstod var viktigt. Jag tog tag i mitt liv, byte umgänge, började plugga. På en termin höjde jag många betyg från G till MVG. Jag är sådan. Motgångar får mig att vilja vara bättre och efter ett tag kan jag se dem som positiva saker. Livet är vackert. Llivet är till för att levas. Att älta är inte att leva. Jag är inte någon som bara lägger sig ner och dör. Kanske för en kort stund men jag reser mig alltid igen. När jag verkligen verkligen vill något med mig själv så vet jag att jag kan komma dit. Jag kämpar mig fram genom livet, det måste man om man ska klara sig. Jag kämpar för mig själv nu.

Hej då.

Kommentarer
Postat av: Pat

Jag tror på dig, alltid! Du klarar vad som helst, det vet jag!

2008-10-04 @ 14:44:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback