Hidy

Jag är så jävla bra helt enkelt.

När jag hade jobbat stängning idag(juste, nytt jobb: Vi Pulsen i Flempan, yey!) ställde jag mig på den isiga perrongen för att vänta på tåget(hade precis missat ett). För att fördriva tiden tog jag fram min bok och fann att jag hade ett fint grönt äpple i väskan. Äpple + bok = intellektuellt. Så jag stod där och kände mig lite smart när det kom ner en annan tjej på perrongen från skolhållet. Hon så ganska bright ut och gick och tuggade på nåt. Ett äpple! Precis likadant som mitt! Jag såg att även hon lade märke till sammanträffandet och när hon gick förbi så nickade vi till varandra. Hur sjukt är inte det? Gör man så :P? Haha, roligt.

                         

När jag hade klivit av tåget i kära Stuvsta så gick jag genom centrum och såg en mycket störande ljus i ögonvrån. Blickade ut över parkeringen och såg på andra sidan djuraffären som har smyckat sina fönster med blinkande ljusslingor(obs! I olika färger). Det hela fick verkligen centrumet att se ännu mer b-igt ut än vanligt. Se hur man med så lite kan förhöja känslan av förort. Plötsligt var det inte Stuvsta längre, det var Fittja. Gulligt med lite effort dock tycker jag.

Sen har jag en fundering. På båda mina senaste arbetsplatser tycker jag att jag har haft flera kollegor som har uttryckt sig ganska rasistiskt. Är det normalt? Är det jag som är konstig som tar illa vid mig av sådant? Jag trodde att alla hade vuxit upp med att man inte fick uttrycka sig på vissa sätt. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga i sådana situationer, blir bara sjukt obekväm.

Åhh vad jag längtar till på fredag då jag ska gå och se Twiligt med tjejerna.  

                

Pussilull.

Ibland vet jag inte vad jag ska göra med mig själv. Känner mig så bortskämd för att jag inte är glad när jag vet att jag har det bättre än så många andra. Det värsta är att jag inte kan sluta gräva. Analysera mig själv. Jag gör det bara värre och värre. Det är inte bra för en människa att hålla på på det viset. Det är ju inte min uppgift. Borde låta någon annan göra det. Men jag vill ju inte vara en sådan människa som mår dåligt. Någon som behöver hjälp. Någon som är svag. Inte jag! Någonstans vet jag ju att det jag känner(inte känner) och det jag gör inte är riktigt normalt. Jag behöver någon som talar om för mig vad jag håller på mig. Som kan få mig att se mig själv i ett annat ljus. 

Varför är människor så elaka mot varandra? Finns det verkligen personer därute som vill skada andra? Det gör ju det uppenbarligen. Man ser det överallt. Vad tänker de egentligen med? De måste vara ännu mer messed up än vad jag är. Fast det här handlar inte om andra. Det handlar om mig. den ilska jag känner för andra bottnar i mig själv(?).

Jag orkar inte med mycket just nu. Jag kvävs så sakta sakta.     

Malin och Linnéas första gemensamma nämnare var en kokosnöt.

Är det bara jag som kan bli superexalterad(och i vissa fall blödigt sentimental) över nostalgi? En låt, en bild, en gammal bok? När jag tänker nostalgi så tänker jag på lite töntiga saker som man tyckte/tycker om, fann/finner roligt, vackert, sorgligt. Ett jättedåligt exempel men jag finner låten 2 become 1 av Spice Girls typ stört bra(vilket är otroligt pinsamt att erkänna). På något sätt blir jag lite darrig av den låten, tänker på min barndom, hur enkelt allt var, hur oskyldig man var(haha, jag skojar, jag var en riktig liten bitch). 

Jag älskar att prata minnen vilket egentligen är ganska sorligt, borde ju engagera mig mer i att skapa nya. På något vis har man(jag) glorifierat barndomen, åren innan jag blev förstörd.  

Speaking of nostalgi, kolla bilden jag hittade:

                   

Det där håret är helt stört! Insåg aldrig själv hur långt det egentligen var. Nu är det enda jag vill att ha det tillbaka :S.

                  

När jag åkte hem igår låg det en massa pommes frites på pendeltågsgolvet, jag var väldigt nära att gripa efter en osynlig sopborste.

När jag handlar någonting och får frågan "Var det bra så?" håller jag nästan alltid på att svara "ska du äta här?".

När jag äter på t.ex. McDonalds så kan jag börja plocka skräp.

Arbetar väldigt mycket med högerarmen när jag jobbar så den är värsta supermanarmen och den andra är en Kalle Stropparm.

Mitt hår är nästan alltid uppsatt nuförtiden.